Tugga tuggsen långsamt

Käkarna går nästan i samma takt som en gammal enpetare från sekelskiftes fiskebåtar i fullt gaspådrag, ljudet skiljer sig dock en aning tyvärr. Ljudet av en fiskebåt finner då jag både trevligt och nästan lite pittoreskt inslag närheten av öppna vatten under sommarhalvåret. Mitt tuggande är något helt annat, känns nästan lite maniskt, helt enkelt sjukt sätt att utsätta sig själv och omgivningen för obehag.

Känslan i käkarna går nästan inte beskriva, ljudet omkring mig vill jag helst förtränga, ljud av någon som tuggar, folk som smackar eller äter med öppen mun och låter som en gris är bland det värsta jag vet, alla har väl någon form av akilleshäl.

Min är ljud från munnen, finns många enligt min mening som borde äta bland svinen, lite bryskt kanske eller så får jag slippa ha mat ro, jag brinner inombords, våndas utav bara fan.

Har faktiskt en liten gnutta takt och etikett, brukar försöka slippa sitta närheten av dom man vet gör lite för mycket ljud när dom äter, en del rår säkert inte för det eller rent av inte är medvetna om att dom tuggar med öppen mun, smackar som en gris och förpestar tillvaron för en del stackare, som typ mig som är så känslig.

Nu gör jag och låter troligen på ett sånt sätt att jag skulle ha svårt umgås med mig själv om man skulle bli tvungen sitta närmast och lyssna, skrämmande tanke. Undrar vad jag är, intolerant, känslig eller bara löjlig, känslig är väl det kvinnor söker efter och det kan jag ju hoppas på, som sagt, hoppet är ju det sista som överger en.