Huvudlöst sand eller huvudet över ytan

Tror jag har tagit huvudet en bit över knäna, slipper sanden i öronen varje fall och det kan faktiskt vara trevligt, kan ni tänka er hur det sakta rinner ner i öronen och fyller igen alla små skrymslen och huxs fluxs har man hamnat i en önskesituation, den bättre hälften kan surra hur mycket som helst och hur mycket på en skala från 1 till 100 tror du att man hör, garanterat noll.

Ja, just det ja, man hör bara noll till hennes stora förtret och min stora lycka, inte för att jag gillar hennes surr, mera för det man inte hör kan man ju inte göra, sicken tur vi inte lever i ett telepatiskt samhälle för det hade varit tungt för mig.