Tvära kast...

Från att skriva om sura singlar, missunsamma typer som vältrar sig i singelångest till min egen ångest. Slutade snusa för typ ca 18 månader sen, gick bra ett tag med tuggsen, glömde köpa från apoteket och fick tag på några tuggs från en mack, sicket skit. Fredag kväll överlevde jag, lördag kändes det som om skinnet på amarna höll på att vandra iväg, säger bara röda Marlboro, ojoj vilken befrielse. Visst hade det varit enkelt köpa en dosa Grov, egot hade fått sig en törn och alla nöjda med ens misslyckande, dom röda djävlarna gjorde så det gick vara i samma rum som jag om man bortser från stanken. Har rökt och sugit på microtab, tabletter som man ska ha under tungan, oftast rökt under helgen och veckorna sugit tableterna som en tok, ibland har jag nog sugit i mig över två karter och börjat på en tredje, är man missbrukare så är man. Ångesten att ha rökt i nästan två veckor utan att försöka hålla upp några dagar varje fall, har nu lyckast i två dagar nästan, rökte en cigg på grabbens match idag, köpte den för en silver slant. Smakade som fan själv och ändå suger det som attans, tuggar dessa djävla tuggs igen och käkarna känns som om att det är daxs åka till Shell och köpa lite befrielse, ett paket rött. Ska göra ett självtest på mitt ego, undrar om det är käkarna eller förståndet som vinner i natt….