Slut på ledigtheten

Har varit skönt vara ledig ett par dagar, tanken var väl hinna göra mer att skriva i men relativt nystartade blog. Snart hållit på i två veckor, länge sen man skrev så har mycket text, början av 2000 pluggade jag på LTU, vi hade en 5 poängskurs i svenska med Bo Renberg, universitetsadjunkt var han visst. Personligen så har jag alltid mer eller mindre hatat allt vad svenskundervisning heter, men har alltid gillar skriva även om ingen klarat av läsa det, stavar som en kratta, väldigt gles kratta. Med dagens datorer är det inga större problem med stavningen, allt går att fixa och trixa med, klippa och klistra.

Bo Renberg var en otrolig bra lärare, även om han fick en jättechock första lektionen med oss, medelåldern låg närmare trettiofem, nästan femton år mer än han var van vid, aldrig haft vuxna elever med liverfarenhet, han stötte på patrull direkt. Vi satt ju inte direkt och svalde allt han sa och skrev anteckningar direkt eller av respekt höll med om vad han tyckte och tänkte. Bo sa efteråt att han blivit varnad för vuxna elever och inte tagit det på fullt allvar, andra lektionen hade jobbat om sin plan för våran undervisning, jag kan nog påstå att alla fick ut något av undervisningen, man får ett helt nytt perspektiv på det skrivna ordet, med lite retorik undervisning och några enkla regler var vi mångas som fick ihop fina alster.

Personligen tycker jag han lockade fram sidor hos en som jag själv inte trodde man hade, inte för att man blev någon novellförfattare men man kan skriva lite längre stycken och hålla ihop det någorlunda, hoppas jag. Mitt problem är nog att inse när man ska sluta fylla på med flera ord, alltså sluta skriva, sätta punkt, för det är så jävla roligt, ursäkta ordvalet...