P-möte, hejuda oss från allt ont

Ett tag kändes det som om man hade tappat lite energi, glömt gnistan, allt handlade bara om tuggs, nikotin och svammel, säga bara, prisa gud för han måste ju bara finnas i våran värd. När man tvivlar som mest, tvekar och står still och stampar så skickar han fram en av fotfolksoldaterna i kampen mot häxorna i buren, tur att man inte är ensam i kampen för sannerligen kan jag lova att man behöver hjälp med insamlande av information. Har en känsla av att många har strypt tillgången till skvaller, hmm, livrädda att bli citerade, fegisar fast det finns ju några tappra fotfolkssoldater kvar som står med fanan högt och bjuder ut information utan förbehåll.



Träffade på en sån fotfolkssoldat idag och fick tag i skrämande information om hur häxorna i buren försöker kväva och kväsa oss, man börjar förstå hur dom har det i censurens Kina, börjar förstå vidden av deras lidande. Vart ska vi kränkta medborgare vända sig när häxorna kränker oss, försöker censurera det skrivna ordet precis som i Kina, hallå, vi bor i Sverige år 2008 om ingen av er har upptäckt det, alltså hur i fadderullan kan ni ifrågasätta ifall jag har rätt att skriva det jag skriver. Jag skulle kunna förstå om jag skulle peka ut folk med namn, arbetsplats vars dom bor eller på annat sätt kränka någon och i det har jag svårt räkna med om någon känner sig träffad, för det är ju ändamålet, syftet med hela processen med det skrivna ordet och om du/ni inte klarar av det så borde ju Kina passa er ganska bra.



Alltså min åsikt i frågan är har ni förbrukat rätten att ha era personalmöten, dom kostar pengar och jag tycker inte att den tiden ska användas till att ifrågasätta min rätt att blogga.



Om någon nu av er blir så kränkt av att jag kallar er häxor i buren så lovar jag överväga hitta/komma på något nytt mindre kränkande. Maila mig så löser vi nog den biten.