Happis, skräckens näste....

Sitter hemma med min älskling i knät och väntar med en skräckblandad förtjusning på att min så kallade bättre hälft ska komma hem från Happis efter ett så eftersträvat besök på IKEA, jag fattar nada som vanligt. Den skräckblandade förtjusningen hänger ihop med att jag har ingen aning om hur mycket jobb denna sväng till Happis kommer att innebära för mig och om lyckan står mig bi kommer jag kanske hinna med allt ikväll vilket vore ganska skönt för en sak som hon kan min så kallade bättre hälft är att surra ihjäl en tills jag, slötarmen har gjort allt efter hennes önskan. Så enkelt allt hade varit om man varit en så kallad toffel och gjort allt hon önskat sig, fan vad lugnt allt varit då....