Beskedet

I går fick jag det, beskedet om min älskling är på väg att hamna i mina händer igen, nu hänger allt bara på Posten fast det kunna ju vara lite osäkert och som jag har skrivit tidigare så är ju hoppet som överger en sist. Evigt optimistiskt, oftast när jag inte är pessimistisk, oftast i samband när min bättre hälft får sina lysande idéer kan det vara svårt vara på topp.

Ska bli skönt få tebax datorn, känns jobbigt att be och ibland nästan hota med att stänga av ADSL-modemet för att få sätta sig vid datorn, mycket effektivt, inger ibland en viss skräck i sina ungar och i viss mån respekt, borde kanske vara tvärt om eller den kan ju vara så att dom har en sånrespekt för vad jag säger att dom inte bara tar det som ett tomt hot, gillar den tanken bättre.

Ska kolla posten snart och se om det kommit någon avi...