Hur fan kunde Liza Marklund få en gatsten i Piteå?

Den frågan får vi svar på ikväll hoppas vi eller om det bara blir en släng av jantelagen och avundsjukan som råder längs Piteå älvadal, återkommer mer om det lite senare efter ha analyserat Åsa Persson som i sig själv är värd ett inlägg med flera tusen ord,  Nicklas Wikström som man nickar åt dom gånger våra vägar mötts och det händer ganska regelbundet i våran stora stad Piteå.

Åsa Persson ja, finns det någon som minns Palt and Papper, jag gör det och kommer aldrig att glömma dom heller för om den dagen skulle inträffa så har ni en man med ett huvud kortare. För att göra en historia kort så spelade Palt and Papper på mitt och min bättre hälfts bröllop, svårt hitta beskrivande ord som kan återge hur otroligt bra Åsa och dom var redan då, dom gav allt förutom att spela humpa som några från min släkt önskade sig, trots ingen humpa så blev det en kväll man aldrig kommer glömma.

Åsa och mina vägar har korsat varande med någorlunda jämna mellanrum, kanske inte dom sista åren, tror hon har tyckt det har varit ganska kul och konstigt träffa mig för jag eller vi, min bättre hälft är inte riktigt som dom andra paren som Palt and Papper har spelat åt, vi är nämligen gifta fortfarande, vi är undantaget som bekräftar regeln. 

Kommer ihåg vid ett tillfälle som jag sa lite kryptiskt, att det gäller att kämpa hela tiden eller något liknande och hon hoppade till ganska ordentligt och tittade på mig och frågade om vi skulle skiljas men som sagt, vi är undantaget som bekräftar regeln än så länge.