Själv då

Jobbar, sover, jobbar och gör grejer min bättre hälft får för sig även om det finns ett jätte motstånd. Garaget är ju ett typiskt exempel som min bättre hälft helt plötsligt bara från det blå plockade fram bland massa andra grejer, tror hon får ångest om det inte görs grejer hela tiden och i det fallet ligger vi nog mera än ett par mil ifrån varandra.

Chilla, måste chilla mera ska jag börja köra med även om hon tycker jag chillar nog så ska jag nog hitta på lite mera chilla, typ, datachilla, tvchilla, slappachilla och chilla för chillandets skull, aj aj. kommer nog starta ett krig. Vi har varit tillsammans i över tjugotvå år och hon har fortfarande inte fattat hur jag fungerar, varje dag så är det grejer man inte gjort efter hennes pipa och hon fortsätter bara, dag efter dag, tungt.

Skam den som ger sig är hennes måtto, varje fall när det gäller mig. Har mina egna funderingar om fenomenet och börjar tro att det ligger i den kvinnliga naturen eller oturligt nog har min bättre hälft fått mera av den typen än som är kompatibelt med mig.

Tänk om det vore så lätt att livet skulle vara utan kampmoment, vilket tråkigt liv det skulle vara att bara stå i givakt som en militär och vänta på nästa order utan att tänka i några större utsvävande planer i egen regi, vilket paradis för min bättre hälft...