Moppar och grabbar

Grabben har hållit på i snart en vecka för att få igång sin motor efter ett haveri i våras och det har strulat ganska ordentligt, brickor på fel plats så motorn har varit döpall. Satt ihop, riva isär, satt ihop, riva isär säkert minst sju gånger och äntligen verkar motorn gå runt utan att det rasslar eller skramlar men vill ju inte starta den här gången, krysskilen till svänghjulet har fått sig en smäll och inget öppet en lördag i Piteå, allt stängt eller så har dom all verksamhet igång på Stora Nolia, en av Sveriges största besöksmässor.

Hoppas han har ro att vänta tills man hinner beställa en på nätet, önske tänkande men man kan ju hoppas och om han nu får igång den så håller väl krysskilen tills han är på något riktigt jäkligt ställe så man får jaga tag i ett släpp för att få hem den. Typiskt min grabb det även om jag har en känsla av att han faktiskt blivit lite ödmjukare under veckan, har varit en hel del tjafs och gode hårda ordväxlingar kring moppen, själv har jag fått vara stenhård med han för i våras när vi rev motorn så tyckte han när jag kunde att det inte passade han att vara med i garaget och skruva med moppen och kontentan av det blev att han har fått fixa det själv och har hittat en del duktiga killar i sen umgängeskrets som hjälpt han.

För några dagar sen så frågade jag han om han förstod varför jag var hård och envis med han och faktiskt till min stora förvåning svarade han ja på det. Vilket framsteg, till och med tonåringar kan i viss mån förändra sig, varje fall kortvarigt, återstår att se hur länge det håller i sig, gäller att inte ha för stora förhoppningar för han är ju trots allt min son...