Härliga tider, nya tider.

Fan vad skönt att det är över nu och att livet börjar återgången till det normala, vad nu det kan vara men vi kan ju testa med min variant av det. Raster, fler raster och till slut en rast till och där i mellan arbete även om det låter att arbete är det sista man gör, fast nu när vi blivit med Lipton fungerar det perfekt med raster för då slipper ju han vara ensam så länge även om han sover hela förmiddagen nu så vet man ju inte vad han gör om han skulle vara ensam.

Lite bittert var det att tacka nej till jobb bara för att åka hem och mysa med Lipton, hade ju lovat köra grabben med stylad frilla till sin första dag på Backa, bland dom stora barnen och troligen med ett bultande hjärta av nervositet, spänning och förväntningar, kul se han förväntansfull. Får höra med han hur det har varit idag, om man nu får reda på något.

Ska försöka få liv i underverket och gå ut på en promenad med han för i eftermiddag ska han till äldsta dottern och vara en stund med henne och busa lite och låta han bli lite äldre innan han börjar få vara ensam.

Och det där med normalt borde ju vara all annan tid en semester, skollov där arbetsbelastningen minskar och behovet av tjänster bli mindre eller på andra tider än när skolor och arbetsplatser går på normal nivå, eller har jag fel. Tyvärr brukar det ta några veckor innan det kommer i gång ordentligt så det är bara att vänta för det är vi mästare på, att vänta tillhör det normala.